Leker ni med era hundar?

Foto: Olivia Schell

Hundarna på bilden är Primo (Stommelyckans Boogie Woogie)

och Bilbo (Stommelyckans Jive) 9 veckor gamla.

Nu har jag varit på kurs. Terminen har börjat och det är hög tid att sätta igång nyårets(!:-)) föresatser och börja träna ordentligt. Jag vill att alla unga hundar som bor hemma hos oss ska meriteras på fler sätt än utställning. Tävlingslydnaden till och börja med. sedan ska vi prova appellklass i bruks. På något märkligt sätt har semestern, då det verkligen fanns tid att träna, bara glidit förbi utan att det märktes...

Ett bra sätt att se till att man tränar ordentligt är att gå kurs. Då får man ju se till att göra sin läxa! Vi har varit på helgkurs på Sångfågelns gård. Ämnet var bruks och instruktör var Gro Sundell. Jättekul! Smilla stod på bakbenen, med framtassarna mot bagageluckan, när vi skulle åka hemifrån och visade tydligt att hon skulle bli djupt besviken om hon inte fick följa med, så det fick hon naturligtvis:-). Ronja och Bilbo var också med. Primo fick sitta still och träna passivitet. Han väntade tyst och snällt i hopp om att få en bit köttbulle då och då. Han ska få vara aktiv i träningen på onsdag istället.

Nu till dagens rubrik: Leker ni med era hundar?
Mina hundar har pinsamt dåligt föremålsintresse. Några av dem har haft lite föremålsintresse från början, som aldrig har blivit underhållet av mig och därmed försvunnit. Både Ronja och Smilla bara satt och tittade på mig, när jag skuttade omkring och kastade boll med mig själv, eftersom ingen hund behagade hämta den åt mig...

Bilbo tyckte att det var konstigt att jag hanterade honom så mycket. Jag höll milda händer på hans kropp för att stödja honom i första inlärningen av fotposition o. dyl. Det var skumt. Bilbo blir lite passiv när jag håller händerna på honom. Inte så konstigt. Vi brukar dessutom träna passivitet på det viset. Han behöver förstå att jag i träningssituationen vill ha aktivitet och motor och han behöver lära sig ha förtroende för mig när jag kastar mig ner på huk och lägger händerna på hans kropp. Mer lek och bushantering där också alltså, så att han lär sig att ingenting är konstigt, utan bara trevligt och kul! Blev annars glatt överraskad av hur supersnabb Bilbo är i huvudet. Allt som belönades fastnade ordentligt meddetsamma. Med honom får jag vara vaksam mot felinlärning. Inget slarv alltså! :-)))

Nu gäller det att träna hundarna på apportering varje dag, eftersom det måste få ta sin tid och inte kan forceras. Jag måste också leka mycket med dem, så att vi får fler belöningsformer. Det var ju detta jag föresatt mig att göra under semestern. Hur kunde jag glömma det?

Appropå apportering, så vill jag varmt rekommendera Marie Hanssons häfte "Apportering". Finns på förlaget Jycketryck. Beskriver en mycket trevlig inlärningsform av apportering, som bara bygger på positiv träning.

Veckans råd är: Ut och stärk relationen med era hundar! Lek!

Åsa

Kantarellsök - rolig aktivering!

Bilden är tagen av Regina Wrisnig
Hund: Lukas (Stommelyckans Magic Maranello)

Här kommer ett aktiveringstips som passar väl i tiden!

Kantarellsök med hund!

Jätterolig aktivering och nyttigt nosarbete,

som dessutom blir till gott på tallriken.

Det finns kurser i hur man lär sin hund söka kantareller.

Du kan också träna in kantarellsöket på egen hand.

Det finns en handbok i ämnet: "Kantarellsök med hund"

av Anders Hallgren & Marie Hansson, Jycketryck förlag.

Den finns att köpa för ca en hundralapp.

Det är bara att börja. Plocka kantareller och stoppa i frysen,

så kan träningen fortsätta då och då under vinterhalvåret också.

Då kanske du har en fullfjädrad kantarellsökhund nästa sommar!

Jag vet att Lukas matte även tränat kantarellsök

med kantareller utslängda i trädgården.

Jättebra aktivering

och nu sittmarkerar han faktiskt kantareller i skogen!

Lycka till med svampjakten alla ni som provar!

Åsa

Hundar & Xylitol

På bilden: Bullit (Fler Park Red Bull) och katten Louise sover ihop

Vi fick se denna lilla film på nätet.

Vi lägger upp den här så att fler ska se och ta varning.

Tänk så ofta man lägger ifrån sig handväska eller jacka med ett paket tuggummi i!

En varning alla hundägare måste se

Och här hittade jag en artikel i en blogg:

http://blogg.aftonbladet.se/11171/perma/553917/

Sommarsurfing...

Bild: Per Cedermark

Hund: Mozart (Stommelyckans Silver Shadow)


Häromdagen fick jag en länk skickad till mig om ett lejon uppfödd i fångenskap, men utplacerad i frihet. En vacker historia med lyckligt slut. Tack Marie!
http://www.youtube.com/watch?v=adYbFQFXG0U

Efter det stannade jag ett tag på U-tube för att se om jag hittade inspirerande lydnadsvideos.
Jag sökte på "dog" och "obedience". Det här är en del av vad jag hittade...

http://www.youtube.com/watch?v=fCBTZ6-ORFE&NR=1
Helt underbart klipp med problemlösande hund!

http://www.youtube.com/watch?v=MUcYSR-Xl_E&feature=related
Ännu ett härligt ekipage. Vältränad jycke!

http://www.youtube.com/watch?v=iDtj4uT2eCg&feature=related
Vältränad gris!

http://www.youtube.com/watch?v=50z_L07YnHQ&feature=related
Skönsjungande papegoja!

http://www.youtube.com/watch?v=yIxWNT8bW4s&NR=1
Lite söt!

http://www.youtube.com/watch?v=rQ_Cr4LaPYk&feature=related
Jag skulle vilja se matte i bild hela tiden. Vad gör hon för tecken?

Att träna på marginaler...

Bild: Olivia Schell

Hund: Bullit (Fler Park Red Bull)

Jag fick ett bra tips , som hade sjunkit undan ett tag, men som nu trillade fram ur sin gömma i bakhuvudet, så nu ska jag dela med mig av det. Det var ganska många år sedan. Vårt tävlingsgäng hade hyrt in Kent Svartberg. Ida och jag tävlade i lydnadsklass 2 och Ida kunde alla moment klockrent. Så där så att det blev lite att vi tragglade oss igenom alla smådelar som redan satt och inget nytt hände. Då kom Kent Svartberg och vände upp och ner på allt. När Ida hade gjort sitt perfekta lilla "hopp-sitt-hopp" och jag trodde vi kunde lämna detta och gå vidare sade Kent: "Jaha - och nu ska du sätta henne alldeles snett på andra sidan hindret, så ska vi se om hon hoppar över då också". Likadant följde efter lydnadsklass 3 momentet "hopp-apport". "Kasta apporten långt och snett". Så följde många utmaningar och jag insåg att Idas perfekta lydnadsvarv kanske inte var så perfekt, ifall något oförutsett hände på tävling och det gör det ju! :-) Vi började, som Kent Svartberg kallade det, "träna på marginaler". Träningen blev rolig för både Ida och mig. För Ida blev det större utmaning och inte så förutsägbart när inte allt var så rakt, fint och exakt längre. För mig blev det lite av en sport att fundera ut olika saker som skulle kunna hända i olika moment och träna för att förebygga dessa misstag. Ett toppentips alltså! Träna på marginaler!

Åsa

Tävlingsgänget

Bild: Therese Egermark

Hund: Gimli (stommelyckans Rock´N Roll)

Nu har jag haft kurs igen för mina två tävlingsgäng.

De är allihop närmare tävling än de tror, även om inte alla momenten är klara.

De har nämligen kommit över vissa trösklar, så snart kommer det att lossna och bara tuffa på. Om några veckor kommer de att upptäcka det själva också. Jättekul med dessa underbart motiverade förare och härliga hundar!

När du tränar för perfektion i tävlingslydnad och träningen bygger på att rätt beteende belönas fram, går det till en början väldigt långsamt framåt. De första tre stegen i fria följet/linförigheten med exakt känsla för fotposition och kontakt hela vägen kan ta lång tid att få till. Sedan testar du av då och då, när du kan kliva över tröskeln och plötsligt kan ni trava långa sträckor utan att hunden tappar vare sig kontakt, koncentration eller position. Det innebär att ni kan befinna sig i början av er träning och helt plötsligt händer jättemycket på en och samma gång. Det är dock ingen genväg att forcera. Gör du det innan hunden har position och koncentration klar för sig riskerar du att tappa bort det perfekta fotgåendet, där hunden knappt ens är medveten om att det är möjligt välja att tappa koncentration, blick och position.

I alla tävlingsmoment delas momenten upp i smådelar där varje del belönas för perfekt utförande. En apportering till exempel består av väldigt många delar. Utgångsposition, kvarövning, fart ut, rent gripande, bra fasthållande, fart in, snygg ingång, avlämnande. Tränar du på hela apporteringsmomentet för ofta missar du att belöna perfekta beteenden och därmed uppstår ofta olika problem. Just apportering är ett moment som jag gärna leker in i vardagen som rena apporteringsövningar. Marie Hansson Hallgren har skrivit ett litet häfte om inlärning av apportering där hon med hjälp av shaping belönar fram en perfekt och motiverad apportering. Ofta blir apporteringen där hunden är fokuserad på avlämnandet av apporten till föraren i stället för apportbocken i sig, enklare och renare än den apportering där hunden är allt för fokuserad på själva apportbocken. En hund som är fokuserad på apporten kanske vill leka vid upptag, tugga sitt byte, eller har dålig fart in för att den egentligen vill ha sitt byte för sig själv. Jag tränar gärna byteshandel som en trevlig vardagsaktivering där hunden får hämta allehanda saker som jag slänger ut och byta föremålen mot en godis. Då höjs motivationen för både upptag och avlämnande.

Samtidigt som jag skriver det här är jag lite smått avundsjuk på alla de som har naturligt föremålsintresse hos sina hundar, eller har kommit ihåg att underhålla föremålsintresset från valpstadiet. Smilla och jag är på den här nivån: Jag kastar en boll och hoppar och skuttar "Varsågod! Åh vad roligt" Smilla å sin sida har gått från att bara sitta och titta och undra vem som tänker hämta bollen - inte hon i alla fall, till att faktiskt förstå att jag ju verkar bli löjligt glad när hon visar intresse för den där grejen som jag slänger omkring mig. Hon skuttar iväg några steg och i bästa fall petar hon pliktskyldigast till bollen en aning med nosen. :-)))

Appropå avundsjuk. En annan form av denna känsla är ju att man låter sig inspireras av den som lyckas väcka ens avund. Avund är ett ganska laddat och lite fult ord, men det behöver ju inte ligga missunnsamhet i det. Det kan ju helt enkelt ligga som en liten morot framför en. Wow! Jag vill också - Jag ska minsann...

Jag tycker det är så kul och inspirerande med människor som tar tag i saker och gör verklighet av idéer. Johan och jag gör verklighet av mycket, men det är också många idéer som stannar just där - på idéstadiet.

Häromveckan funderade jag ut att jag vill lära in back hos Smilla. Ett rent, rakt backande med riktiga steg, som sedan kan plockas in i fria följet. Smilla gör gärna små förflyttningar sittande på rumpan och även om det ser både sött och käckt ut, så är det inte korrekt. Ett backande ger också bakdelskontroll, något som man i dag ofta pratar om när man vill att hunden ska ha en medvetenhet om sin position och kunna följa sin förare korrekt i alla lägen av "fot". Som i freestyleträningen ungefär. Som en dans! Nåväl. Jag berättade detta för ca. en vecka sedan för Therese, som har Gimli, en 6 månader gammal valp från vår uppfödning. Vi gick igenom hur inlärningen skulle kunna gå till. Therese som varit bortrest en stor del av veckan var här på kurs igen och ser man på! Valpen kunde backa cirka 6 steg, korrekt och rakt. Dags att plocka in det i fria följet! Hur har det gått med min egen inlärning av backa? Har inte tränat det en enda gång under hela veckan! Men jag har inte varit bortrest. Får se detta som en inspiration till att skärpa mig:-)) Ska bli spännande att se fortsättningen med Gimli nästa vecka och få följa deras väg från träning till tävling!

Åsa

Prinsessan Smilla

Bild: Olivia Schell

Hund: Smilla (Pixbo Psiluett)

I går var vi på kurs i tävlingslydnad. Jag hade sådana ambitioner i våras, men känner att jag inte alls tränat i den omfattning som jag tänkt. Det blir lättare nu när man är ute på tomten ihop med barnen större delen av dagen. Då är det ju inte svårt att ta sig några minuter till träning.

Men nu till lilla Smilla: Hon anstränger sig så för att förstå, så att trots att vi nästan bara tränat på kursen, så går hon från klarhet till klarhet. Hon kan fortfarande inte mycket, bara små delar av varje moment, men hennes arbetsvilja lyser lång väg. Hon slår nästan knut på sig själv i sin iver att vara till lags. Helt underbart!

Denna vecka ska vi träna in operant inlärning av apportering, kommandoordet "sitt" och träna på bakdelskontroll i fria följet. Vi ska också se om det går att tycka om föremål lite grann. I dagsläget sitter Smilla och tittar när bollen flyger iväg. "Jaha, och vem ska hämta den?"

Det som fungerar klockrent är hennes förväntan på mig och belöningarna. Vi har ju gjort Eva Bodfäldts babyövningar för lydnadshundar på promenaderna sedan hon var liten valp. Därför älskar Smilla att befinna sig på min vänstra sida och ögonkontakten släpper hon inte överhuvudtaget när vi är på planen. Därför är hon en liten Prinsessa!

Åsa