Snart 40...

Bild: Johan Lundmark

Hundar: Bix (Stommelyckans Magic Merlin)

& Casper (Stommelyckans Wise Wizard)


Ja nu är jag snart 40 år...

Vart tog de där 40 åren vägen?

Någon 40-årskris känner jag absolut inte av. Jag har alltid känt att det handlar om människan inuti och inte om människans ålder, så det där är så oviktigt på något sätt.

Men onekligen funderar jag ändå lite extra över var jag befinner mig i livet just nu och jag har kommit fram till att jag är så nöjd.

Tänk att jag lever det liv som jag alltid velat ha!

Bor på landet, har en underbar familj och goda, goda vänner, samt sysslar med hunduppfödning och hundar som jag alltid har drömt om.

Härligt!

Nu är valparna ute och skuttar på gräsmattan. Så söta de är!
De är lika glada över våren som vi är.
Nu är det mindre än tre veckor tills de flyttar till sina familjer. Vi håller på och gosar och lär känna dem så mycket vi kan. Utvecklingsmässigt händer det så mycket nu. De förändras för varje dag. Blir mer framåt och initiativrika.
Alla är jätteduktiga när klorna ska klippas och det ska fixas med pälsen.
Söta söta valparna!

Nu blir det lite fullt upp i några dagar, men nästa vecka ska jag ta mig samman och skriva ner lite träningsråd och annat smått och gott.

Åsa

Den där prestigen...

Katten Betty på diskret fisketur hos marsvinet Trassel & kaninen Svinto.

Den där prestigen är skuld till mycket. Varför inte bestämma sig för att släppa den helt och hållet!

I tävlingslydnaden handlar det mycket om att träna för perfektion för att få den där 10:an. Vi bestämmer oss för ett moment som vi vill träna på och fastnar ofta redan där i vårt tänk. Visst ska vi träna för 10:an , men lekfullt och prestigelöst. Tänk på hunden som utför diverse konster. Det brukar alltid vara glädje i utförandet. Så ska tävlingslydnaden också kännas och se ut.

Några enkla regler för all hundträning som man alltid borde följa konsekvent är:

1. Träna aldrig när du är på dåligt humör. Har du tagit dig ända till Brukshundklubben innan du upptäcker din egen sinnesstämning, så sörj inte över det. Passa på att köpa en kopp kaffe. Sätt dig vid kanten på apellplanen och ha en lugn stund för dig
med passivitetsträning för hunden. Det gör vi alltför sällan och det är alltid nyttigt!

Hur ofta tittar man förresten på andra ekipage? Ibland behöver man titta på andra för att bli medveten om sin egen träning. Kanske ser du någon göra något lite tokigt, som du faktiskt brukar göra själv utan att vara medveten om det? Kanske ser du andra göra sådant du inser att du missat i din egen träning. Jättenyttigt!

2. Planera gärna din träning, så att du inte missar samma moment hela tiden, bara för att du upplever det som lite "tråkigt". Själv lyckas jag ofta glömma att träna på den viktiga platsliggningen. Jag har förökt sprida omkring mig att jag vill bli påmind, så att jag inte kan lyckas glömma den gång på gång.:-)

3. Även om du har höga mål i slutänden, behöver du ha många mindre delmål på vägen. För din skull, så att du upplever att du lyckas uppnå dina mål och för din hunds skull, så att din målmedvetenhet inte tar överhanden och belägger din träning med för mycket prestige. Då kan det lätt bli störningar i relationen mellan dig och hunden.

4. Fastna inte i moment-tänket. Även om din plan var att träna ett specifikt moment, måste du vara beredd att bryta och tänka om ifall din hund inte svarar upp på träningen som du tänkt dig. Var beredd på att tänka om. Var kreativ och börja träningen från början, eller med fokus på en annan detalj än den du tänkt.

5. Se till att din hund är väl motiverad inför varje moment. Träningen ska genomsyras av glädje och förväntan.

6. Var kreativ! Det är en härlig utmaning att klura ut vad man ska göra i olika situationer. Kanske kan träningsgänget vara kreativa åt varandra och använda varandra som bollplank? Även där når man så långt när man lägger prestigen åt sidan. Den är faktiskt bara i vägen! :-)

7. Rätt utförd träning leder till att förare och hund blir ett tight team med stort förtroende för varandra. Känner du att din hundträning leder till störningar i relationen mellan dig och din hund måste du lägga om din träning. Relationen är viktigast!

8. När relationen är på topp och hunden full av förväntan blir träningen så mycket enklare! Då krävs i princip bara tid och teknik.

Åsa

Vad är en lydig hund?

Foto: Olivia Schell

Hund: Alice (Stommelyckans Lina)

Ibland när jag ska beskriva innehållet i mina valpkurser kan det tyckas fattigt.
Det ingår egentligen inte moment som "sitt" och "ligg", såvida ingen specifikt ber om det, för man får naturligtvis hjälp med det man vill.

Inte för att det är något som helst fel med att lära hunden en massa olika kommandon. Trevlig, positiv inlärning är bara roligt för både dig och hunden, utan mer för att jag lägger så mycket fokus på andra saker att de momenten helt enkelt inte hinns med riktigt.
Fokus lägger vi på övningar som främjar kontakt och följsamhet, att hitta belöningsnycklar och träna rätt timing i träningen. Vi lägger mycket tid på att belöningen ska hamna på rätt ställe och att övningen ska bli tydlig för hunden.

Jag brukar förklara kursupplägget med att beskriva någon av våra egna hundar som egentligen inte kan några moment mer än sitt namn, "vänta", frisignal och inkallning.
De är bara drillade i kontaktövningar och följsamhetsövningar, samt att vi hela tiden försökt uppmärksamma och belöna allt de gjort rätt.
Det kommer man oerhört långt med! De är duktiga på att läsa av mig och mina önskningar/signaler. De är också väldigt triggade och förväntansfulla gentemot mig, vilket gör det lätt för mig att träna in saker. För mig är en följsam, förväntansfull hund, som självmant frågar mig om lov i olika situationer, en lydig hund.

Det har inte alltid varit så här. Förr bodde jag mitt inne i Göteborg och min väg var kantad med felinlärning för min dåvarande hundflock. Jag hade dem inte riktigt i min hand och det hände saker hela tiden, som påverkade vår relation och deras förväntningar.
Kanske kom en hund fram till dem utan lov, eller kanske lyckades de smita fram till en annan hund. En stressad koppelpromenad på morgonen där tidspressen gjorde det ok att både dra i kopplet och skälla. Hundarna gick aldrig riktigt ner i varv, eftersom jag på den tiden inte visste hur viktigt det är med passivitetsträning. Jag hade dem knutna till mig mer genom mina kommandon än genom att lära dem att det är det naturliga sättet att vara och bygga upp deras förväntan nära mig. De var ganska lydiga, men det var många utbrytningsförsök och många tillrättavisningar och kommandon. Följsamheten var inte så självklar och stressnivån i flocken för hög.

När vi hade flyttat ut till landet lugnade flocken successivt ner sig. Jag tror att det var en kombination av några olika saker:

De var inte längre ensamma fem dagar i veckan. Förr fick de för långa ensamma dagar ibland och det gick ut över deras välmående. Hundar mår inte bra av att ligga och vänta på sin familj hela dagen. Detta är något av det viktigaste som finns att tänka på när man ska skaffa hund.

De utsattes inte för stressade situationer som innan, därför hann deras stressnivå lägga sig på ett normalläge. Efter en tid klarade de bättre av stressade situationer utan att gå upp i varv så snabbt, eftersom de inte ständigt låg i försvarsställning.

Min påverkan är inte att förglömma. Även min stressnivå minskade när livet började gå i sin egen takt, utan att ha någon som helst tidspress för något. Bebisen sov när han var trött, åt när han var hungrig och vi hade inga egentliga tider att passa. Det tar en tid innan man slutar leva efter klockan, men det är nog ganska nyttigt. Nu har vi dock börjat ingå i mer strukturerad livsföring med en klocka att följa.:-))) Då gäller det att planera sin tid, så man inte bjuder in stressen i sitt liv!

Eftersom inte hundarna utsattes för så många pressade situationer, så blev det lättare för mig att hitta tillfällen att belöna rätt beteende. Hundarna slutade att dra i kopplet och därmed upphörde stressade utfall. Denna lilla hundflock på fyra stycken godingar finns tyvärr inte längre. De var födda på 80- och i början på 90-talet.

I dag har vi en ny hundflock. Några har varit här från valpstadiet och fungerar precis som vi vill att de ska. Några hundar har flyttat in vid vuxen ålder och har hunnit längre in i busiga vanor och självständighet, så det tar lite längre tid att träna in de beteenden vi vill ha, men det kommer absolut gå vägen! Vi har dock insett att vi måste planera väl när vi har såpass många hundar, så att alla får den tid de behöver. Vi löser det genom att vi ansvarar för träningen hos olika hundar. Tre vuxna hundar och en valp var. Nu ska vi lära valparna gå i koppel. Det har vi glömt lite grann för våra koppel brukar ligga i jackfickan. Skärpning!:-))

Vi ska också börja så smått med koncentrationsövningar, då hundarna får lära sig vänta på sin tur i träningen. Nyttigt för hundarna och praktiskt för mig. Det kommer jag att beskriva en annan dag.

Åsa

Dessa ljuvliga valpar!

Bild: Therese Egermark

Hundar: Funny (Stommelyckans Alma)

med sin första valpkull "New-Age-kullen"


Nu har valparna öppnat ögonen och börjar försöka kravla sig ur sin korg. De är så underbart söta!

Jag längtar efter att de ska fylla tre veckor, så att vi kan flytta ner dem mitt i smeten och få njuta av dem hela dagarna!

Sedan längtar jag efter att de ska fylla fem veckor, så att vi kan börja se deras olika personligheter och lära känna dem ordentligt.

Efter det längtar jag efter att de ska fylla sex veckor, så att vi får se hur de ser ut när de vuxit till sig och kan stå ordentligt på trimbordet.

Funnys familj längtar efter att valparna ska fylla åtta veckor, så att de kan få hem sin lilla gumma igen, ihop med en av tikvalparna. Mycket längtan här! :-)))

Åsa