måndag 7 april 2008

Vad är en lydig hund?

Foto: Olivia Schell

Ibland när jag ska beskriva innehållet i mina valpkurser kan det tyckas fattigt.
Det ingår egentligen inte moment som "sitt" och "ligg", såvida ingen specifikt ber om det, för man får naturligtvis hjälp med det man vill.

Inte för att det är något som helst fel med att lära hunden en massa olika kommandon. Trevlig, positiv inlärning är bara roligt för både dig och hunden, utan mer för att jag lägger så mycket fokus på andra saker att de momenten helt enkelt inte hinns med riktigt.
Fokus lägger vi på övningar som främjar kontakt och följsamhet, att hitta belöningsnycklar och träna rätt timing i träningen. Vi lägger mycket tid på att belöningen ska hamna på rätt ställe och att övningen ska bli tydlig för hunden.

Jag brukar förklara kursupplägget med att beskriva någon av våra egna hundar som egentligen inte kan några moment mer än sitt namn, "vänta", frisignal och inkallning.
De är bara drillade i kontaktövningar och följsamhetsövningar, samt att vi hela tiden försökt uppmärksamma och belöna allt de gjort rätt.
Det kommer man oerhört långt med! De är duktiga på att läsa av mig och mina önskningar/signaler. De är också väldigt triggade och förväntansfulla gentemot mig, vilket gör det lätt för mig att träna in saker. För mig är en följsam, förväntansfull hund, som självmant frågar mig om lov i olika situationer, en lydig hund.

Det har inte alltid varit så här. Förr bodde jag mitt inne i Göteborg och min väg var kantad med felinlärning för min dåvarande hundflock. Jag hade dem inte riktigt i min hand och det hände saker hela tiden, som påverkade vår relation och deras förväntningar.
Kanske kom en hund fram till dem utan lov, eller kanske lyckades de smita fram till en annan hund. En stressad koppelpromenad på morgonen där tidspressen gjorde det ok att både dra i kopplet och skälla. Hundarna gick aldrig riktigt ner i varv, eftersom jag på den tiden inte visste hur viktigt det är med passivitetsträning. Jag hade dem knutna till mig mer genom mina kommandon än genom att lära dem att det är det naturliga sättet att vara och bygga upp deras förväntan nära mig. De var ganska lydiga, men det var många utbrytningsförsök och många tillrättavisningar och kommandon. Följsamheten var inte så självklar och stressnivån i flocken för hög.

När vi hade flyttat ut till landet lugnade flocken successivt ner sig. Jag tror att det var en kombination av några olika saker:

De var inte längre ensamma fem dagar i veckan. Förr fick de för långa ensamma dagar ibland och det gick ut över deras välmående. Hundar mår inte bra av att ligga och vänta på sin familj hela dagen. Detta är något av det viktigaste som finns att tänka på när man ska skaffa hund.

De utsattes inte för stressade situationer som innan, därför hann deras stressnivå lägga sig på ett normalläge. Efter en tid klarade de bättre av stressade situationer utan att gå upp i varv så snabbt, eftersom de inte ständigt låg i försvarsställning.

Min påverkan är inte att förglömma. Även min stressnivå minskade när livet började gå i sin egen takt, utan att ha någon som helst tidspress för något. Bebisen sov när han var trött, åt när han var hungrig och vi hade inga egentliga tider att passa. Det tar en tid innan man slutar leva efter klockan, men det är nog ganska nyttigt. Nu har vi dock börjat ingå i mer strukturerad livsföring med en klocka att följa.:-))) Då gäller det att planera sin tid, så man inte bjuder in stressen i sitt liv!

Eftersom inte hundarna utsattes för så många pressade situationer, så blev det lättare för mig att hitta tillfällen att belöna rätt beteende. Hundarna slutade att dra i kopplet och därmed upphörde stressade utfall. Denna lilla hundflock på fyra stycken godingar finns tyvärr inte längre. De var födda på 80- och i början på 90-talet.

I dag har vi en ny hundflock. Några har varit här från valpstadiet och fungerar precis som vi vill att de ska. Några hundar har flyttat in vid vuxen ålder och har hunnit längre in i busiga vanor och självständighet, så det tar lite längre tid att träna in de beteenden vi vill ha, men det kommer absolut gå vägen! Vi har dock insett att vi måste planera väl när vi har såpass många hundar, så att alla får den tid de behöver. Vi löser det genom att vi ansvarar för träningen hos olika hundar. Tre vuxna hundar och en valp var. Nu ska vi lära valparna gå i koppel. Det har vi glömt lite grann för våra koppel brukar ligga i jackfickan. Skärpning!:-))

Vi ska också börja så smått med koncentrationsövningar, då hundarna får lära sig vänta på sin tur i träningen. Nyttigt för hundarna och praktiskt för mig. Det kommer jag att beskriva en annan dag.



Åsa

Inga kommentarer: