Sommarsurfing...

Bild: Per Cedermark

Hund: Mozart (Stommelyckans Silver Shadow)


Häromdagen fick jag en länk skickad till mig om ett lejon uppfödd i fångenskap, men utplacerad i frihet. En vacker historia med lyckligt slut. Tack Marie!
http://www.youtube.com/watch?v=adYbFQFXG0U

Efter det stannade jag ett tag på U-tube för att se om jag hittade inspirerande lydnadsvideos.
Jag sökte på "dog" och "obedience". Det här är en del av vad jag hittade...

http://www.youtube.com/watch?v=fCBTZ6-ORFE&NR=1
Helt underbart klipp med problemlösande hund!

http://www.youtube.com/watch?v=MUcYSR-Xl_E&feature=related
Ännu ett härligt ekipage. Vältränad jycke!

http://www.youtube.com/watch?v=iDtj4uT2eCg&feature=related
Vältränad gris!

http://www.youtube.com/watch?v=50z_L07YnHQ&feature=related
Skönsjungande papegoja!

http://www.youtube.com/watch?v=yIxWNT8bW4s&NR=1
Lite söt!

http://www.youtube.com/watch?v=rQ_Cr4LaPYk&feature=related
Jag skulle vilja se matte i bild hela tiden. Vad gör hon för tecken?

Att träna på marginaler...

Bild: Olivia Schell

Hund: Bullit (Fler Park Red Bull)

Jag fick ett bra tips , som hade sjunkit undan ett tag, men som nu trillade fram ur sin gömma i bakhuvudet, så nu ska jag dela med mig av det. Det var ganska många år sedan. Vårt tävlingsgäng hade hyrt in Kent Svartberg. Ida och jag tävlade i lydnadsklass 2 och Ida kunde alla moment klockrent. Så där så att det blev lite att vi tragglade oss igenom alla smådelar som redan satt och inget nytt hände. Då kom Kent Svartberg och vände upp och ner på allt. När Ida hade gjort sitt perfekta lilla "hopp-sitt-hopp" och jag trodde vi kunde lämna detta och gå vidare sade Kent: "Jaha - och nu ska du sätta henne alldeles snett på andra sidan hindret, så ska vi se om hon hoppar över då också". Likadant följde efter lydnadsklass 3 momentet "hopp-apport". "Kasta apporten långt och snett". Så följde många utmaningar och jag insåg att Idas perfekta lydnadsvarv kanske inte var så perfekt, ifall något oförutsett hände på tävling och det gör det ju! :-) Vi började, som Kent Svartberg kallade det, "träna på marginaler". Träningen blev rolig för både Ida och mig. För Ida blev det större utmaning och inte så förutsägbart när inte allt var så rakt, fint och exakt längre. För mig blev det lite av en sport att fundera ut olika saker som skulle kunna hända i olika moment och träna för att förebygga dessa misstag. Ett toppentips alltså! Träna på marginaler!

Åsa

Tävlingsgänget

Bild: Therese Egermark

Hund: Gimli (stommelyckans Rock´N Roll)

Nu har jag haft kurs igen för mina två tävlingsgäng.

De är allihop närmare tävling än de tror, även om inte alla momenten är klara.

De har nämligen kommit över vissa trösklar, så snart kommer det att lossna och bara tuffa på. Om några veckor kommer de att upptäcka det själva också. Jättekul med dessa underbart motiverade förare och härliga hundar!

När du tränar för perfektion i tävlingslydnad och träningen bygger på att rätt beteende belönas fram, går det till en början väldigt långsamt framåt. De första tre stegen i fria följet/linförigheten med exakt känsla för fotposition och kontakt hela vägen kan ta lång tid att få till. Sedan testar du av då och då, när du kan kliva över tröskeln och plötsligt kan ni trava långa sträckor utan att hunden tappar vare sig kontakt, koncentration eller position. Det innebär att ni kan befinna sig i början av er träning och helt plötsligt händer jättemycket på en och samma gång. Det är dock ingen genväg att forcera. Gör du det innan hunden har position och koncentration klar för sig riskerar du att tappa bort det perfekta fotgåendet, där hunden knappt ens är medveten om att det är möjligt välja att tappa koncentration, blick och position.

I alla tävlingsmoment delas momenten upp i smådelar där varje del belönas för perfekt utförande. En apportering till exempel består av väldigt många delar. Utgångsposition, kvarövning, fart ut, rent gripande, bra fasthållande, fart in, snygg ingång, avlämnande. Tränar du på hela apporteringsmomentet för ofta missar du att belöna perfekta beteenden och därmed uppstår ofta olika problem. Just apportering är ett moment som jag gärna leker in i vardagen som rena apporteringsövningar. Marie Hansson Hallgren har skrivit ett litet häfte om inlärning av apportering där hon med hjälp av shaping belönar fram en perfekt och motiverad apportering. Ofta blir apporteringen där hunden är fokuserad på avlämnandet av apporten till föraren i stället för apportbocken i sig, enklare och renare än den apportering där hunden är allt för fokuserad på själva apportbocken. En hund som är fokuserad på apporten kanske vill leka vid upptag, tugga sitt byte, eller har dålig fart in för att den egentligen vill ha sitt byte för sig själv. Jag tränar gärna byteshandel som en trevlig vardagsaktivering där hunden får hämta allehanda saker som jag slänger ut och byta föremålen mot en godis. Då höjs motivationen för både upptag och avlämnande.

Samtidigt som jag skriver det här är jag lite smått avundsjuk på alla de som har naturligt föremålsintresse hos sina hundar, eller har kommit ihåg att underhålla föremålsintresset från valpstadiet. Smilla och jag är på den här nivån: Jag kastar en boll och hoppar och skuttar "Varsågod! Åh vad roligt" Smilla å sin sida har gått från att bara sitta och titta och undra vem som tänker hämta bollen - inte hon i alla fall, till att faktiskt förstå att jag ju verkar bli löjligt glad när hon visar intresse för den där grejen som jag slänger omkring mig. Hon skuttar iväg några steg och i bästa fall petar hon pliktskyldigast till bollen en aning med nosen. :-)))

Appropå avundsjuk. En annan form av denna känsla är ju att man låter sig inspireras av den som lyckas väcka ens avund. Avund är ett ganska laddat och lite fult ord, men det behöver ju inte ligga missunnsamhet i det. Det kan ju helt enkelt ligga som en liten morot framför en. Wow! Jag vill också - Jag ska minsann...

Jag tycker det är så kul och inspirerande med människor som tar tag i saker och gör verklighet av idéer. Johan och jag gör verklighet av mycket, men det är också många idéer som stannar just där - på idéstadiet.

Häromveckan funderade jag ut att jag vill lära in back hos Smilla. Ett rent, rakt backande med riktiga steg, som sedan kan plockas in i fria följet. Smilla gör gärna små förflyttningar sittande på rumpan och även om det ser både sött och käckt ut, så är det inte korrekt. Ett backande ger också bakdelskontroll, något som man i dag ofta pratar om när man vill att hunden ska ha en medvetenhet om sin position och kunna följa sin förare korrekt i alla lägen av "fot". Som i freestyleträningen ungefär. Som en dans! Nåväl. Jag berättade detta för ca. en vecka sedan för Therese, som har Gimli, en 6 månader gammal valp från vår uppfödning. Vi gick igenom hur inlärningen skulle kunna gå till. Therese som varit bortrest en stor del av veckan var här på kurs igen och ser man på! Valpen kunde backa cirka 6 steg, korrekt och rakt. Dags att plocka in det i fria följet! Hur har det gått med min egen inlärning av backa? Har inte tränat det en enda gång under hela veckan! Men jag har inte varit bortrest. Får se detta som en inspiration till att skärpa mig:-)) Ska bli spännande att se fortsättningen med Gimli nästa vecka och få följa deras väg från träning till tävling!

Åsa

Prinsessan Smilla

Bild: Olivia Schell

Hund: Smilla (Pixbo Psiluett)

I går var vi på kurs i tävlingslydnad. Jag hade sådana ambitioner i våras, men känner att jag inte alls tränat i den omfattning som jag tänkt. Det blir lättare nu när man är ute på tomten ihop med barnen större delen av dagen. Då är det ju inte svårt att ta sig några minuter till träning.

Men nu till lilla Smilla: Hon anstränger sig så för att förstå, så att trots att vi nästan bara tränat på kursen, så går hon från klarhet till klarhet. Hon kan fortfarande inte mycket, bara små delar av varje moment, men hennes arbetsvilja lyser lång väg. Hon slår nästan knut på sig själv i sin iver att vara till lags. Helt underbart!

Denna vecka ska vi träna in operant inlärning av apportering, kommandoordet "sitt" och träna på bakdelskontroll i fria följet. Vi ska också se om det går att tycka om föremål lite grann. I dagsläget sitter Smilla och tittar när bollen flyger iväg. "Jaha, och vem ska hämta den?"

Det som fungerar klockrent är hennes förväntan på mig och belöningarna. Vi har ju gjort Eva Bodfäldts babyövningar för lydnadshundar på promenaderna sedan hon var liten valp. Därför älskar Smilla att befinna sig på min vänstra sida och ögonkontakten släpper hon inte överhuvudtaget när vi är på planen. Därför är hon en liten Prinsessa!

Åsa

Snart 40...

Bild: Johan Lundmark

Hundar: Bix (Stommelyckans Magic Merlin)

& Casper (Stommelyckans Wise Wizard)


Ja nu är jag snart 40 år...

Vart tog de där 40 åren vägen?

Någon 40-årskris känner jag absolut inte av. Jag har alltid känt att det handlar om människan inuti och inte om människans ålder, så det där är så oviktigt på något sätt.

Men onekligen funderar jag ändå lite extra över var jag befinner mig i livet just nu och jag har kommit fram till att jag är så nöjd.

Tänk att jag lever det liv som jag alltid velat ha!

Bor på landet, har en underbar familj och goda, goda vänner, samt sysslar med hunduppfödning och hundar som jag alltid har drömt om.

Härligt!

Nu är valparna ute och skuttar på gräsmattan. Så söta de är!
De är lika glada över våren som vi är.
Nu är det mindre än tre veckor tills de flyttar till sina familjer. Vi håller på och gosar och lär känna dem så mycket vi kan. Utvecklingsmässigt händer det så mycket nu. De förändras för varje dag. Blir mer framåt och initiativrika.
Alla är jätteduktiga när klorna ska klippas och det ska fixas med pälsen.
Söta söta valparna!

Nu blir det lite fullt upp i några dagar, men nästa vecka ska jag ta mig samman och skriva ner lite träningsråd och annat smått och gott.

Åsa

Den där prestigen...

Katten Betty på diskret fisketur hos marsvinet Trassel & kaninen Svinto.

Den där prestigen är skuld till mycket. Varför inte bestämma sig för att släppa den helt och hållet!

I tävlingslydnaden handlar det mycket om att träna för perfektion för att få den där 10:an. Vi bestämmer oss för ett moment som vi vill träna på och fastnar ofta redan där i vårt tänk. Visst ska vi träna för 10:an , men lekfullt och prestigelöst. Tänk på hunden som utför diverse konster. Det brukar alltid vara glädje i utförandet. Så ska tävlingslydnaden också kännas och se ut.

Några enkla regler för all hundträning som man alltid borde följa konsekvent är:

1. Träna aldrig när du är på dåligt humör. Har du tagit dig ända till Brukshundklubben innan du upptäcker din egen sinnesstämning, så sörj inte över det. Passa på att köpa en kopp kaffe. Sätt dig vid kanten på apellplanen och ha en lugn stund för dig
med passivitetsträning för hunden. Det gör vi alltför sällan och det är alltid nyttigt!

Hur ofta tittar man förresten på andra ekipage? Ibland behöver man titta på andra för att bli medveten om sin egen träning. Kanske ser du någon göra något lite tokigt, som du faktiskt brukar göra själv utan att vara medveten om det? Kanske ser du andra göra sådant du inser att du missat i din egen träning. Jättenyttigt!

2. Planera gärna din träning, så att du inte missar samma moment hela tiden, bara för att du upplever det som lite "tråkigt". Själv lyckas jag ofta glömma att träna på den viktiga platsliggningen. Jag har förökt sprida omkring mig att jag vill bli påmind, så att jag inte kan lyckas glömma den gång på gång.:-)

3. Även om du har höga mål i slutänden, behöver du ha många mindre delmål på vägen. För din skull, så att du upplever att du lyckas uppnå dina mål och för din hunds skull, så att din målmedvetenhet inte tar överhanden och belägger din träning med för mycket prestige. Då kan det lätt bli störningar i relationen mellan dig och hunden.

4. Fastna inte i moment-tänket. Även om din plan var att träna ett specifikt moment, måste du vara beredd att bryta och tänka om ifall din hund inte svarar upp på träningen som du tänkt dig. Var beredd på att tänka om. Var kreativ och börja träningen från början, eller med fokus på en annan detalj än den du tänkt.

5. Se till att din hund är väl motiverad inför varje moment. Träningen ska genomsyras av glädje och förväntan.

6. Var kreativ! Det är en härlig utmaning att klura ut vad man ska göra i olika situationer. Kanske kan träningsgänget vara kreativa åt varandra och använda varandra som bollplank? Även där når man så långt när man lägger prestigen åt sidan. Den är faktiskt bara i vägen! :-)

7. Rätt utförd träning leder till att förare och hund blir ett tight team med stort förtroende för varandra. Känner du att din hundträning leder till störningar i relationen mellan dig och din hund måste du lägga om din träning. Relationen är viktigast!

8. När relationen är på topp och hunden full av förväntan blir träningen så mycket enklare! Då krävs i princip bara tid och teknik.

Åsa

Vad är en lydig hund?

Foto: Olivia Schell

Hund: Alice (Stommelyckans Lina)

Ibland när jag ska beskriva innehållet i mina valpkurser kan det tyckas fattigt.
Det ingår egentligen inte moment som "sitt" och "ligg", såvida ingen specifikt ber om det, för man får naturligtvis hjälp med det man vill.

Inte för att det är något som helst fel med att lära hunden en massa olika kommandon. Trevlig, positiv inlärning är bara roligt för både dig och hunden, utan mer för att jag lägger så mycket fokus på andra saker att de momenten helt enkelt inte hinns med riktigt.
Fokus lägger vi på övningar som främjar kontakt och följsamhet, att hitta belöningsnycklar och träna rätt timing i träningen. Vi lägger mycket tid på att belöningen ska hamna på rätt ställe och att övningen ska bli tydlig för hunden.

Jag brukar förklara kursupplägget med att beskriva någon av våra egna hundar som egentligen inte kan några moment mer än sitt namn, "vänta", frisignal och inkallning.
De är bara drillade i kontaktövningar och följsamhetsövningar, samt att vi hela tiden försökt uppmärksamma och belöna allt de gjort rätt.
Det kommer man oerhört långt med! De är duktiga på att läsa av mig och mina önskningar/signaler. De är också väldigt triggade och förväntansfulla gentemot mig, vilket gör det lätt för mig att träna in saker. För mig är en följsam, förväntansfull hund, som självmant frågar mig om lov i olika situationer, en lydig hund.

Det har inte alltid varit så här. Förr bodde jag mitt inne i Göteborg och min väg var kantad med felinlärning för min dåvarande hundflock. Jag hade dem inte riktigt i min hand och det hände saker hela tiden, som påverkade vår relation och deras förväntningar.
Kanske kom en hund fram till dem utan lov, eller kanske lyckades de smita fram till en annan hund. En stressad koppelpromenad på morgonen där tidspressen gjorde det ok att både dra i kopplet och skälla. Hundarna gick aldrig riktigt ner i varv, eftersom jag på den tiden inte visste hur viktigt det är med passivitetsträning. Jag hade dem knutna till mig mer genom mina kommandon än genom att lära dem att det är det naturliga sättet att vara och bygga upp deras förväntan nära mig. De var ganska lydiga, men det var många utbrytningsförsök och många tillrättavisningar och kommandon. Följsamheten var inte så självklar och stressnivån i flocken för hög.

När vi hade flyttat ut till landet lugnade flocken successivt ner sig. Jag tror att det var en kombination av några olika saker:

De var inte längre ensamma fem dagar i veckan. Förr fick de för långa ensamma dagar ibland och det gick ut över deras välmående. Hundar mår inte bra av att ligga och vänta på sin familj hela dagen. Detta är något av det viktigaste som finns att tänka på när man ska skaffa hund.

De utsattes inte för stressade situationer som innan, därför hann deras stressnivå lägga sig på ett normalläge. Efter en tid klarade de bättre av stressade situationer utan att gå upp i varv så snabbt, eftersom de inte ständigt låg i försvarsställning.

Min påverkan är inte att förglömma. Även min stressnivå minskade när livet började gå i sin egen takt, utan att ha någon som helst tidspress för något. Bebisen sov när han var trött, åt när han var hungrig och vi hade inga egentliga tider att passa. Det tar en tid innan man slutar leva efter klockan, men det är nog ganska nyttigt. Nu har vi dock börjat ingå i mer strukturerad livsföring med en klocka att följa.:-))) Då gäller det att planera sin tid, så man inte bjuder in stressen i sitt liv!

Eftersom inte hundarna utsattes för så många pressade situationer, så blev det lättare för mig att hitta tillfällen att belöna rätt beteende. Hundarna slutade att dra i kopplet och därmed upphörde stressade utfall. Denna lilla hundflock på fyra stycken godingar finns tyvärr inte längre. De var födda på 80- och i början på 90-talet.

I dag har vi en ny hundflock. Några har varit här från valpstadiet och fungerar precis som vi vill att de ska. Några hundar har flyttat in vid vuxen ålder och har hunnit längre in i busiga vanor och självständighet, så det tar lite längre tid att träna in de beteenden vi vill ha, men det kommer absolut gå vägen! Vi har dock insett att vi måste planera väl när vi har såpass många hundar, så att alla får den tid de behöver. Vi löser det genom att vi ansvarar för träningen hos olika hundar. Tre vuxna hundar och en valp var. Nu ska vi lära valparna gå i koppel. Det har vi glömt lite grann för våra koppel brukar ligga i jackfickan. Skärpning!:-))

Vi ska också börja så smått med koncentrationsövningar, då hundarna får lära sig vänta på sin tur i träningen. Nyttigt för hundarna och praktiskt för mig. Det kommer jag att beskriva en annan dag.

Åsa