tisdag 29 april 2008

Snart 40...

Bild: Johan Lundmark
& Casper (Stommelyckans Wise Wizard)


Ja nu är jag snart 40 år...

Vart tog de där 40 åren vägen?

Någon 40-årskris känner jag absolut inte av. Jag har alltid känt att det handlar om människan inuti och inte om människans ålder, så det där är så oviktigt på något sätt.

Men onekligen funderar jag ändå lite extra över var jag befinner mig i livet just nu och jag har kommit fram till att jag är så nöjd.

Tänk att jag lever det liv som jag alltid velat ha!

Bor på landet, har en underbar familj och goda, goda vänner, samt sysslar med hunduppfödning och hundar som jag alltid har drömt om.

Härligt!

Nu är valparna ute och skuttar på gräsmattan. Så söta de är!
De är lika glada över våren som vi är.
Nu är det mindre än tre veckor tills de flyttar till sina familjer. Vi håller på och gosar och lär känna dem så mycket vi kan. Utvecklingsmässigt händer det så mycket nu. De förändras för varje dag. Blir mer framåt och initiativrika.
Alla är jätteduktiga när klorna ska klippas och det ska fixas med pälsen.
Söta söta valparna!

Nu blir det lite fullt upp i några dagar, men nästa vecka ska jag ta mig samman och skriva ner lite träningsråd och annat smått och gott.


Åsa

torsdag 10 april 2008

Den där prestigen...

Katten Betty på diskret fisketur hos marsvinet Trassel & kaninen Svinto.



Den där prestigen är skuld till mycket. Varför inte bestämma sig för att släppa den helt och hållet!

I tävlingslydnaden handlar det mycket om att träna för perfektion för att få den där 10:an. Vi bestämmer oss för ett moment som vi vill träna på och fastnar ofta redan där i vårt tänk. Visst ska vi träna för 10:an , men lekfullt och prestigelöst. Tänk på hunden som utför diverse konster. Det brukar alltid vara glädje i utförandet. Så ska tävlingslydnaden också kännas och se ut.

Några enkla regler för all hundträning som man alltid borde följa konsekvent är:

1. Träna aldrig när du är på dåligt humör. Har du tagit dig ända till Brukshundklubben innan du upptäcker din egen sinnesstämning, så sörj inte över det. Passa på att köpa en kopp kaffe. Sätt dig vid kanten på apellplanen och ha en lugn stund för dig
med passivitetsträning för hunden. Det gör vi alltför sällan och det är alltid nyttigt!

Hur ofta tittar man förresten på andra ekipage? Ibland behöver man titta på andra för att bli medveten om sin egen träning. Kanske ser du någon göra något lite tokigt, som du faktiskt brukar göra själv utan att vara medveten om det? Kanske ser du andra göra sådant du inser att du missat i din egen träning. Jättenyttigt!

2. Planera gärna din träning, så att du inte missar samma moment hela tiden, bara för att du upplever det som lite "tråkigt". Själv lyckas jag ofta glömma att träna på den viktiga platsliggningen. Jag har förökt sprida omkring mig att jag vill bli påmind, så att jag inte kan lyckas glömma den gång på gång.:-)

3. Även om du har höga mål i slutänden, behöver du ha många mindre delmål på vägen. För din skull, så att du upplever att du lyckas uppnå dina mål och för din hunds skull, så att din målmedvetenhet inte tar överhanden och belägger din träning med för mycket prestige. Då kan det lätt bli störningar i relationen mellan dig och hunden.

4. Fastna inte i moment-tänket. Även om din plan var att träna ett specifikt moment, måste du vara beredd att bryta och tänka om ifall din hund inte svarar upp på träningen som du tänkt dig. Var beredd på att tänka om. Var kreativ och börja träningen från början, eller med fokus på en annan detalj än den du tänkt.

5. Se till att din hund är väl motiverad inför varje moment. Träningen ska genomsyras av glädje och förväntan.

6. Var kreativ! Det är en härlig utmaning att klura ut vad man ska göra i olika situationer. Kanske kan träningsgänget vara kreativa åt varandra och använda varandra som bollplank? Även där når man så långt när man lägger prestigen åt sidan. Den är faktiskt bara i vägen! :-)

7. Rätt utförd träning leder till att förare och hund blir ett tight team med stort förtroende för varandra. Känner du att din hundträning leder till störningar i relationen mellan dig och din hund måste du lägga om din träning. Relationen är viktigast!

8. När relationen är på topp och hunden full av förväntan blir träningen så mycket enklare! Då krävs i princip bara tid och teknik.




Åsa

måndag 7 april 2008

Vad är en lydig hund?

Foto: Olivia Schell

Ibland när jag ska beskriva innehållet i mina valpkurser kan det tyckas fattigt.
Det ingår egentligen inte moment som "sitt" och "ligg", såvida ingen specifikt ber om det, för man får naturligtvis hjälp med det man vill.

Inte för att det är något som helst fel med att lära hunden en massa olika kommandon. Trevlig, positiv inlärning är bara roligt för både dig och hunden, utan mer för att jag lägger så mycket fokus på andra saker att de momenten helt enkelt inte hinns med riktigt.
Fokus lägger vi på övningar som främjar kontakt och följsamhet, att hitta belöningsnycklar och träna rätt timing i träningen. Vi lägger mycket tid på att belöningen ska hamna på rätt ställe och att övningen ska bli tydlig för hunden.

Jag brukar förklara kursupplägget med att beskriva någon av våra egna hundar som egentligen inte kan några moment mer än sitt namn, "vänta", frisignal och inkallning.
De är bara drillade i kontaktövningar och följsamhetsövningar, samt att vi hela tiden försökt uppmärksamma och belöna allt de gjort rätt.
Det kommer man oerhört långt med! De är duktiga på att läsa av mig och mina önskningar/signaler. De är också väldigt triggade och förväntansfulla gentemot mig, vilket gör det lätt för mig att träna in saker. För mig är en följsam, förväntansfull hund, som självmant frågar mig om lov i olika situationer, en lydig hund.

Det har inte alltid varit så här. Förr bodde jag mitt inne i Göteborg och min väg var kantad med felinlärning för min dåvarande hundflock. Jag hade dem inte riktigt i min hand och det hände saker hela tiden, som påverkade vår relation och deras förväntningar.
Kanske kom en hund fram till dem utan lov, eller kanske lyckades de smita fram till en annan hund. En stressad koppelpromenad på morgonen där tidspressen gjorde det ok att både dra i kopplet och skälla. Hundarna gick aldrig riktigt ner i varv, eftersom jag på den tiden inte visste hur viktigt det är med passivitetsträning. Jag hade dem knutna till mig mer genom mina kommandon än genom att lära dem att det är det naturliga sättet att vara och bygga upp deras förväntan nära mig. De var ganska lydiga, men det var många utbrytningsförsök och många tillrättavisningar och kommandon. Följsamheten var inte så självklar och stressnivån i flocken för hög.

När vi hade flyttat ut till landet lugnade flocken successivt ner sig. Jag tror att det var en kombination av några olika saker:

De var inte längre ensamma fem dagar i veckan. Förr fick de för långa ensamma dagar ibland och det gick ut över deras välmående. Hundar mår inte bra av att ligga och vänta på sin familj hela dagen. Detta är något av det viktigaste som finns att tänka på när man ska skaffa hund.

De utsattes inte för stressade situationer som innan, därför hann deras stressnivå lägga sig på ett normalläge. Efter en tid klarade de bättre av stressade situationer utan att gå upp i varv så snabbt, eftersom de inte ständigt låg i försvarsställning.

Min påverkan är inte att förglömma. Även min stressnivå minskade när livet började gå i sin egen takt, utan att ha någon som helst tidspress för något. Bebisen sov när han var trött, åt när han var hungrig och vi hade inga egentliga tider att passa. Det tar en tid innan man slutar leva efter klockan, men det är nog ganska nyttigt. Nu har vi dock börjat ingå i mer strukturerad livsföring med en klocka att följa.:-))) Då gäller det att planera sin tid, så man inte bjuder in stressen i sitt liv!

Eftersom inte hundarna utsattes för så många pressade situationer, så blev det lättare för mig att hitta tillfällen att belöna rätt beteende. Hundarna slutade att dra i kopplet och därmed upphörde stressade utfall. Denna lilla hundflock på fyra stycken godingar finns tyvärr inte längre. De var födda på 80- och i början på 90-talet.

I dag har vi en ny hundflock. Några har varit här från valpstadiet och fungerar precis som vi vill att de ska. Några hundar har flyttat in vid vuxen ålder och har hunnit längre in i busiga vanor och självständighet, så det tar lite längre tid att träna in de beteenden vi vill ha, men det kommer absolut gå vägen! Vi har dock insett att vi måste planera väl när vi har såpass många hundar, så att alla får den tid de behöver. Vi löser det genom att vi ansvarar för träningen hos olika hundar. Tre vuxna hundar och en valp var. Nu ska vi lära valparna gå i koppel. Det har vi glömt lite grann för våra koppel brukar ligga i jackfickan. Skärpning!:-))

Vi ska också börja så smått med koncentrationsövningar, då hundarna får lära sig vänta på sin tur i träningen. Nyttigt för hundarna och praktiskt för mig. Det kommer jag att beskriva en annan dag.



Åsa

fredag 4 april 2008

Dessa ljuvliga valpar!

Bild: Therese Egermark
Hundar: Funny (Stommelyckans Alma)
med sin första valpkull "New-Age-kullen"


Nu har valparna öppnat ögonen och börjar försöka kravla sig ur sin korg. De är så underbart söta!

Jag längtar efter att de ska fylla tre veckor, så att vi kan flytta ner dem mitt i smeten och få njuta av dem hela dagarna!

Sedan längtar jag efter att de ska fylla fem veckor, så att vi kan börja se deras olika personligheter och lära känna dem ordentligt.

Efter det längtar jag efter att de ska fylla sex veckor, så att vi får se hur de ser ut när de vuxit till sig och kan stå ordentligt på trimbordet.

Funnys familj längtar efter att valparna ska fylla åtta veckor, så att de kan få hem sin lilla gumma igen, ihop med en av tikvalparna. Mycket längtan här! :-)))


Åsa

måndag 31 mars 2008

Små mål och stora mål

Bild: Olivia Schell
Hund: Smilla (Pixbo Psiluett)



Ja nu är vi igång och tränar igen för första gången på väldigt länge.

Det var ett annat liv vi levde förr, mina gamla hundar och jag, då vi tränade dagligen och flera hundar samtidigt. Det var jätteroligt och väldigt lärorikt.
Men egentligen var hundträningen det enda jag lade min tid på, så det var inte lika svårt att hinna.
I dag ska tiden bollas med barn familj och husrenovering etc. och det är svårare att få lika mycket tid till träning.

Men vad sjutton! Det där är ju helt fel inställning!
Nu blir det ljusare på kvällarna och ljust är det tidigt på morgonen också. Jag tror att om jag förlägger en liten stunds träning till varje skogspromenad och tränar vissa moment ett par minuter då och då inomhus när jag har lite tid över, så räcker det med en ordentlig träningsomgång per vecka för att nå mitt mål.

Nu till målet då. De närmaste små målen är att lära in svängar i fria följet, sitt och ligg. Där är vi nu de närmaste två veckorna.

De större målen är att vi siktar mot lydnadschampionatet och att plocka LP i varje klass på vägen dit. Smilla fyller fyra år i morgon (1:a april) och kan i dagsläget inte något moment alls, så detta är väl en utmaning som heter duga, men det ska bli kul!

Till vår fördel är att även om vi inte tränat in några moment, så har jag bäddat för tävlingslydnaden sedan hon var valp. Vi har belönat ögonkontakt, följsamhet, motivation och Eva Bodfäldts grundläggande träning på "tävlingssignalen", så hon är ständigt full av förväntan och då går träning och inlärning så lätt!

Smilla är en supermotiverad hund med massa motor och jag är målinriktad, så nu kör vi!!!





Åsa

lördag 29 mars 2008

Att ha mer än en hund

Belker, Ida, Fille & Beata - mina första hundar

När jag skulle skaffa hund nummer två i början på 90-talet letade jag överallt efter information om hur det är att ha två hundar. Skulle jag välja hane eller tik? Vad spelar åldersskillnaden för roll? Hund nummer ett, familjens dvärgschnauzer Fille var sju år. Går det att skaffa en till hund då? Jag läste i många hundböcker, men hittade inget. Internet var inte tillgängligt för mig då, så jag kunde inte söka där. Jag hittade ingenting om att ha två hundar! Det enda jag hittade var i en bok av Anders Hallgren där han presenterade en undersökning av hundars samspel utan ägarens närvaro, där resultatet blev att hundarna inte tog särskilt mycket aktiv kontakt med varandra medan ägarna var borta, men intresset för kontakt ökade vid ägarens återkomst. Jag tycker väldigt mycket om Anders Hallgren, denna underbara människa! Men jag vill efter många år med flera hundar samtidigt i familjen ge en annan vinkling av denna undersökning. Det spelar ingen roll ifall hundarna inte aktivt tog kontakt med varandra! En flock är en flock och en hund är ett flockdjur. Jag vill inte att hundarna ska vara i full gång när jag är borta. Jag vill att de ska vila i lugn och ro, utan stress. Ännu en flockmedlem inger trygghet och även när hundarna inte ligger och gosar tillsammans känner de av varandras närhet. Det ger en inre trygghet och den är knappast mätbar. Även en katt kan förmodligen inge den sortens trygghet.

Man ska dock inte tro att det går bättre att lämna en redan otrygg hund ensam hemma bara för att man skaffar en hund till. Om hund nummer ett stressar och ylar kommer det beteendet troligtvis att smitta av sig på hund nummer två. Fungerar ensamträningen med hund nummer ett kommer lugnet från den hunden smitta av sig till hund nummer två, så att ensamträningen går smidigare. Så fungerar det med alla hundens beteenden. Både det goda och dåliga beteendet "smittar". Modellinlärning fungerar ibland på flera sätt än man vill:-)).

Så fördel nummer ett med att ha flera hundar är att hundarna har varandra, även om jag inte är hemma. Detta innebär naturligtvis inte att man kan lämna dem ensamma längre tid än vad som är lämpligt för en ensam hund, men känslan i mig är lättare. Jag känner mig bättre när jag vet att de har varandra.

Det är också så fantastiskt roligt och lärorikt att se samspelet mellan hundarna och man blir så mycket duktigare på hundspråk och hund. Hundarna är ju också olika som individer och kräver kanske olika träningsmetoder. När jag tränade aktivt med fyra olika hundar lärde jag mig så otroligt mycket. Jag blev tvungen att bli duktig på "hund" och inte bara på min egen hund. En utmaning som var både utvecklande och rolig!

En annan effekt av att ha flera hundar är att även hundarna blir duktigare på hundspråk och samspel i en flock. Det är dock väldigt viktigt att du som flockledare har normer och att hundarna lär sig följa dem. Det är inte ok att hundarna får göra upp själva. Varför ska de göra det? I vår flock är det inte tillåtet att mucka över huvud taget. Hundar som upptäcker att de kan ta sig friheter gör det. Det är precis som med barn. Det måste finnas normer från oss vuxna. Mobbing är inte tillåtet och inte ok! Nolltolerans!

Du kan själv styra gruppdynamiken till en viss del. En hund med dåligt självförtroende kan uppmuntras till att ta för sig lite mer etc. Då växer de även i personlighet.

Annars brukar jag följa rådande rangordning. Vuxna hundar får sina matskålar först. De yngre får lära sig vänta lite grann. Hundarna får inte lov att vakta sina matskålar. Det föder bara oönskade beteenden. Vi står och vaktar vid matsituationen och hundarna känner en trygghet i detta. De kan alltså sänka garden och skulle det hända att en annan hund doppar nosen i fel matskål i ett av oss obevakat ögonblick, blir det inget överdrivet utbrott. Den bestulna hunden litar på att vi löser situationen.

Vi tillåter inte att hundarna muckar med varandra. De får inte ens lov att lägga hakan på manken på en annan hund. Det ska råda frid i flocken. Då blir hundarna avslappnade och går inte omkring med en ständig adrenalinkick som föder oönskade beteenden.

När man har fler hundar ökar kraven betydligt på en själv som flockledare. Det är så lätt att följa sin kompis i vått och torrt och det är lätt att tappa kontrollen över flocken. Det krävs att hundarna är extra lydiga och följsamma gentemot dig när de är fler. Men det är också en rolig utmaning!

En väldigt positiv effekt när man har fler hundar är att de även konkurrerar om dig. En ensam hund får ofta väldigt mycket uppmärksamhet. Ibland mer än den behöver och vill ha. Det innebär att vår uppmärksamhet inte blir exklusiv och är ganska lätt för hunden att välja bort. Har du fler hundar finns ett sug efter din uppmärksamhet. Det gör dig mer exklusiv och fantastisk i hundens ögon och den får svårare att välja bort dig. Detta använder jag mig gärna av i hundträningen. Är inte motivationen hos en hund tillräcklig får den vänta medan jag tränar med den andra. Då får du stadga och motivation hos hunden som väntar. Det passar inte alla hundar att vänta, någon kanske blir stressad eller låg, men för de flesta fungerar det bra.

Tik eller hane ihop? Vi har haft båda delarna. Fördelen med hundar av samma kön är naturligtvis att man slipper det trassel som löpperioden för med sig. Å andra sidan är hanhundar som lever ihop med tikar ofta coola ihop med även löpande tikar och brukar inte stressa upp sig förrän höglöpet närmar sig, eftersom de med tiden lär sig känna skillnad. Det innebär en veckas pusslande i stället för tre.

Hundar av samma kön brukar för det mesta gå bra det också. Ju närmare hundarna är i ålder, desto viktigare är det att man verkligen håller på flockens normer, så att de inte får för sig att ryka ihop om saker och ting. Är det självklart för dig blir det självklart för dem.

När är det då dags att skaffa hund nummer två?

Vi brukar rekommendera att man har minst ett år, gärna två emellan hundarna. Det blir så mycket enklare om man har lydnaden klar på sin första hund innan man skaffar nästa, så man inte får två olydiga små rackare.

Går det då inte att skaffa två valpar samtidigt? Jo, det är klart att det går, men det kräver ganska mycket extra av dig som matte/husse. Man har inte bara två valpar samtidigt som kräver en del extra. Man har också två hundar som är i slyngelåldern samtidigt.

När man har mer än en hund får man se till att hundarna inte stressar upp varandra dygnet runt, utan måste tvingas att vila och koppla av. Det brukar oftast inte vara något problem, men man ska hålla koll på att hundarna kan vila och koppla av tillsammans, annars måste detta läras in.
Hundarna behöver också tränas separat, för att få eget självförtroende och tränas i kontakt och följsamhet tillsammans med dig. Vi brukar rekommendera att man, om man är flera i familjen, tar lite extra ansvar för var sin hund. på det viset vet man att man inte missar något, bara för att den ena hunden är duktigare på att "ta för sig" av tid och uppmärksamhet.

Vår Fille var som sagt sju år gammal när jag skaffade min första egna hund Belker. Det gick fantastiskt bra, men det kanske tog ett halvår innan Fille verkligen tyckte om att ligga tillsammans och sova etc. Innan stod han bara ut med eländet utan att verka njuta av det. Fille fick ny fart och hans åldrande tror jag sköts upp ganska rejält av att en yngre hund kom in i huset. Med den yngre hunden följde aktivitet, som var väldigt nyttig för Fille. Med Belkers valpkurs följde kunskap hos mig, som ledde till att Fille sju år gammal blev en mycket lydigare och mer lätthanterlig hund. Det är aldrig för sent att lära en gammal hund sitta!:-)))

Det är viktigt att man hjälper den äldre hunden i fostran av valpen. Den skall inte behöva bli nermejad av en ohyfsad eller klumpig valp om den är gammal och stel, utan du ska som flockledare hjälpa till att skydda den. Nu var Fille vid god vigör när Belker flyttade in, men det är inte alltid rätt att utsätta en gammal hund för en valp och man bör se till att det finns någon form av fristad för den äldre hunden att dra sig tillbaka till, när den behöver vara ifred, dit inte valpen har tillgång.

Självklart gäller detsamma även för valpen. Den ska ha tillgång till lugn och ro och den ska skyddas från oprovocerade påhopp. En valp ska umgås med trygga, snälla vuxna hundar för att själv bli välfungerande socialt som vuxen hund.

Jag kommer att skriva mer om hur man kan lägga upp träningen med flera hundar vid ett annat tillfälle.







Åsa

fredag 28 mars 2008

Första bloggen!

Bild: Olivia Schell

Dags att börja skriva ner lite funderingar. För min egen skull, för att jag ska kunna gå tillbaka och reflektera över saker i hundträningen eller små händelser. Kanske även för någon annan som läser och får sig en tankeställare?

Rubriken jag har valt till vår blogg är en liten devis, som min vän Bodil visade mig en gång. "Det du lägger din energi på - det växer" Den är så bra! Mellan varven glömmer jag bort det och fastnar i petitesser, men försöker man leva efter detta ordspråk, så fungerar allt så mycket bättre, både i det dagliga livet och i hundträningen!

Lägg energin på problemen och de växer. Lägg energin på att reta dig på något eller någon och du tömmer dig på din energi och det på något som inte ger något alls.

Men målinriktad energi, riktad mot något positivt som bär framåt, det ger verkligen något! Energin växer i takt med det man försöker åstadkomma.

Likadant i hundträningen. Koncentrera träningen på det du vill att din hund ska utföra, istället för att lägga upp träningen riktad mot problemen. Då blir det ett positivt, problemlösande tänk. Du fastnar inte i felbeteenden. Rätt träning av rätt beteende, som belönas väl, leder till att beteendet upprepas.
Så småningom bleknar problembeteendet bort alltmer.

Hmmm... Borde använda detta ordspråk till mig själv:-)))

Börjar i morgon med lite vårstädning, fortsätter med mer motion. Får gräva fram motionscykeln från sitt gömställe, samt börja träna hundarna mer. Ok! Nya livet börjar i morgon.

Stor kram till Bodil med tack för denna underbara devis!





Åsa